Om två dagar går startskottet till Europa mästerskapen i Lissabon. Något jag verkligen sett framemot. Träningen har gott bra och på tävlingsbanan har jag visat resultat.
Höga mål och förväntningar väntades.
Men det blir inte alltid som man tänk sig. Två och en halv vecka innan loppet börjar jag få känningar i höger foten. Varningsklockor ringde och panik spred sig, stressfraktur!? Tog uppehåll från löpningen och hade massor med människor runt omkring mig som hjälpte och stötta.
Fem dagar utan löpning och på den sjätte skulle foten testas. Men jag hann inte. Vakna upp med en väldigt ond hals och ett öra som hade checkat ut.
Halsfluss och öroninflammation = penicillin i tio dagar.
Hade ändå hoppet uppe om att allt skulle lösa sig tills jag åkte till Lissabon. Vilket de gjorde..men inte till 100%. Örat är ännu inte på topp och något sitter i lungorna/halsen. Jag har kunnat träna lite lite lätt, vilket är positivt och hoppas att de kommer räcka. Men självförtroendet är kanske inte riktigt där det ska vara just nu.
En klok människa (min gamla coach) sa till mig innan jag åkte ”att allt behöver inte vara perfekt, släpp perfektionen”.
Vilket är så sant! Det blir inte alltid som man tänkt sig och det behöver inte alltid betyda till något negativ. Kanske till och med tvärtom!
De är något jag ska försöka ta med mig,! För jag är ändå här, i Lissabon, så jag kommer starta! Jag kommer göra mitt absolut bästa. Så får vi se om min kropp är med på noterna eller inte.
Jag ska inte klaga jag är sällan skadad eller sjuk, så det är inte synd om mig. Och vad som än händer så kommer det fler chanser..Det är det långsiktiga målet som är viktigaste.
Tålamod, Amanda!
Amanda Bohlin 